Reggad på Commo.se Topplista Bloggparaden zerokampen - Följ min blogg med bloglovin Blogg listad på Bloggtoppen.se

Du får aldrig försvinna

Jag känner mig verkligen inget motiverad till att gå till skolan nu. Vi hade livsmedelskunskap hela förmiddagen , och den känns minst sagt helt onödig att ens vara med på. Man kan nästan säga att det är världskrig i klassen oxå, vi är som två gäng som verkligen hatar varandra och det är minst sagt jobbigt. Kan bara säga att jag trivs med dom jag är med. Vi trivs tillsammans o respekterar verkligen varandra för dom vi är.
Var på kvällsskolan tillsammans med Sara och Victor idag oxå , jag känner mig verkligen duktig! Imorgon får jag en lång sovmorgon eftersom jag slipper svenskan , men måste äta lunch i skolan iaf så blir väl o åka dit vid 11-tiden ungefär.
Kanske blir att ringa vetrinären imorgon oxå, eftersom Snuttis har som ett slags väck i pälsen på huvudet och beter sig konstigt. Hoppas verkligen de inte är något farligt. För inget ska få hända henne.

Det känns som jag borde skämmas för allt jag får i mig, men jag försöker övertala den där dumma rösten att de är falskt. Allt jag vill är att kunna må bra och vara nöjd över mig själv trots allt. Jag får verkligen inte falla tillbaks trots att jag går upp i vikt. Snälla låt de jobbiga vända nu.



jag älskar verkligen er båda lika mycket, o låt mig inte förlora dig oxå nu Snuttis...<3


dags o ta nya tag

Hade nationella prov i engelska hela förmiddagen , vilket gick helt åt skogen. Men jag läser upp mitt engelskabetyg på kvällsskolan och kommer troligen klara ämnet ändå. Det är en riktig fördel eftersom jag då slipper läsa matte svenska och engelska när jag börjar på birgitta nästa läsår.
Det ska bli riktigt skönt att börja om på nytt, och min önskan är att kunna äta tillsammans med dom andra.
Kommer verkligen sakna mina kompisar, men klassen är långt ifrån den bästa eftersom endel inte vill annat än o bråka.
Var på bup efter skolan , och dom tycker verkligen det går åt rätt håll nu. Behåller jag den här starka viljan jag har kommer jag förhoppningvis klara av att bli frisk. Men det är verkligen på tiden att de blir en förbättring nu , för jag är så jävla trött på att leva med den här ångesten och de anpassade livet som skulle kunna bli nått mycket bättre och roligare om jag kunde äta normalt.
Men nu blir det att ta en varm dusch och plugga lite livsmedelskunskap, bloggar väl mer imorgon. :)


bild från valborg


Valborgsmässafton

Jag har verkligen haft en otrolig valborg med med underbara vänner och tänkte skriva ett inlägg om de , trots att de kanske är lite sent nu.
Gick en liten runda på stan med Sara precis när vi hade slutat och efter det vart det att åka hem och göra sig i ordning inför kvällen. Tog bussen in till stan vid 6 tiden och mötte Joel Philip Victor och Sara.
Dom gick och beställde pizza som dom åt i Philips källare samtidigt som vi såg på Ronny och Ragge. Lite senare bestämde vi oss för att gå till folkets park , men lata som vi var så tog vi bussen. Brasan vi såg var riktigt liten , men mysigt var det. När dom andra satte sig på en bänk och började dricka så vart vi utslängda direkt. Tråkigt att Sara och jag inte hamn åka karuseller som vi hade planerat.
Under omständigheter så lyckades vi gå från folkets park och till vasastaden där Philip bor. Det tog verkligen en evighet, men jag kan lova att vi hade riktigt skoj.
När vi va tillbaka såg vi på 2012 och alla riktigt trötta och jag tror nästan jag somnade i älsklings famn. Så de blev att åka hem vid ett tiden och han sov här.



tack för en trevlig valborg mina vänner, o puss på er <3
  

Motivation

Mat äcklar mig otroligt mycket och jag blir besviken på mig själv varje gång jag äter. Men efter den där gången jag var sjuk för inte så länge sen har jag fått en klarare bild av att kroppen inte orkar leva utan mat.
Jag minns så väl när jag låg i sängen och spydde mängder rakt framför Joels ögon och hur min familj fick hjälpa mig att stå på fötterna och jag tillslut vart inlagd en natt på bava. Jag var så jävla rädd att bli inlagd på bup pga att jag sjönk så mycket i vikt. Men det gav mig en ordentlig tankeställning och viljan att bli frisk blev större.
Efter det har jag fått en stor stöttning av mellanvården , och de har blivit som en vana för mig att äta i skolan igen. Jag vill kunna hitta på saker med mina vänner, kunna känna mig nöjd över mig själv och känna att jag är lycklig. Men jag är så jävla rädd att tappa motivation när siffrorna på vågen blir högre o högre. Vågar jag verkligen gå hela vägen fram den här gången?


The tears falling

I have a wonderful boyfriend.
A family that really cares about me.
The world's best friends.
A life that actually could be pretty good.
But when I see myself in the mirror, the tears flowing down.
When I say eat your brain away
Somewhere in there is someone to do that I will be prevented from living my life.
It feels like a crime to eat, and it is really sick.
It hurts the whole heart and whole body shakes.
Will I ever be able to live a normal life?


Det kallas tvivel , det där som stör

Sara och jag fixade i butiken hela dagen , tiden gick faktiskt ganska fort. Vi plockade upp massor av varor och städade lite.
Inger tyckte att det gick bättre på lunchen idag än igår, vilket är bra. Men när någon säger så känns det som jag har ätit alldeles för mycket och det känns verkligen inte okej. 
Efter skolan åkte jag hem och tog en promenad med Matilda. Hon är så himla lätt att prata med och förstår verkligen på ett sätt som ingen annan gör.
Men snart ska jag ta och plugga lite igen, eller iaf försöka.
Förresten så ska jag på öppet hus på yrkesgymnasiet på torsdag , där har dom ett omvårdnadsprogram med inriktning mot undersköterska som jag fastna lite för. Det känns faktiskt bättre att börja om på nytt nästa läsår, jag har ingen större lust och ägna hela sommarlovet åt att läsa upp massor ig och gå en utbildning som egentligen inte känns rätt i tre år. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Vad tycker ni om min nya bloggdesign förresten ? :)


                             
                            jag hittade en gammal bild som joel tagit på oss , haha knasboll..<3




Mat träning

Idag var jag i skolan för första gången på över två veckor. Fick hur mycket uppgifter som helst och alla papper ger mig panik eftersom jag har väldigt svårt o koncentrera mig när jag ska plugga och har dessutom väldigt svårt för mig. Men fick faktiskt ett erbjudande om kvällsskola , och både jag och Sara är lite inne på att börja där.
Åsa och Inger från mellanvården kom till skolan idag oxå , först hade vi möte med skolsköterskan och min mentor. Sen visa vi runt dom i skolan och sist men inte minst va jag tvungen att äta.
Fick gå och hämta maten själv i matsalen, dom såg det väl som nån slags övning. Men det var så jävla pinsamt att gå igenom korridoren med en bricka mat, folk kan ju verkligen tro att jag är nått matvrak.
När dom satt och åt mig försökte jag öppna mig och berätta hur jag kände, men det är så svårt o veta vad man ska säga när man har så mycket tankar. Tänk att de är deras jobb och sitta o äta med mig , det är ju helt sjukt egentligen. Men jag är så handikappad att jag inte klarar de själv. Man kan verkligen snacka om att jag var nervös, fast de är inget ovanligt att jag blir de när de gäller mat.. Va ska folk tro om mig egentligen ?

                                     
                                     ibland vill jag bara bli omhållen utan att behöva säga någonting


Picknick-tajm!

                       

I Lördags kom Joel hit och vi gick på picknick.
Det var riktigt mysigt att sitta där i skogen och kolla ut över gatorna och bara sitta och prata. På kvällen såg vi Millenium filmerna och myste tills vi somnade.
Idag har jag i stort sett inte gjort nånting. Försökt att plugga lite och sitter och snackar med trevliga människor på msn nu. Lägger in en bild på våran lilla matsäck vi hade med på fikan. Jag vet att jag har lovat att sluta dricka zero, men unna sig gör alla ibland. Resten är Joels , och han vart riktigt mätt vill jag säga. :)


Det är sjukt att man kan älska någon så mycket som jag älskar dig. Att man verkligen känner att man vill dela hela livet tillsammans med en person. Men du är verkligen det bästa som har hänt mig, utan dig vore jag ingenting. Vi har vart tillsammans i snart två år, men jag slutar aldrig överraskas av dig Din glädje får mig att må bra. Du är helt unik älskling <3



Beslutsångest

           

Idag fick jag en riktig sovmorgon, verkligen skönt.
men på eftermiddagen tog vi en sväng till farmor och farfar och dom vart faktiskt riktigt glada av att få besök. Annars har det inte hänt någonting idag, har vart hemma och vilat eftersom min mage fortfarande inte är helt okej.
Men imorgon kommer Joel hit och sover över, vi får verkligen hoppas det blir mysigare än förra helgen. Det blir väl att se på film och ta det lugnt. Ibland kan det faktiskt vara skönt att inte göra nånting speciellt.
På torsdag ska jag klippa håret och färga det, och jag låter er välja mellan lite olika alternativ och säga vilket ni tror blir finast.

Jag gör verkligen allt för att följa de där matschemat nu, men mina föräldrar verkar tro att man kan äta hur mycket som helst helt plöstligt bara för mellanvården är inkopplat. Det är mycket svårare än så!!
Men Inger målade en ganska bra bild igår, det var en dragkamp mellan ett stort monster och jag o folk som stöttar mig. Ju hårdare man drar, desso större chans har man o besegra monstret.
Jag gillar hennes sätt att se på sjukdomen.

Men trevlig helg allihopa! :)

          

Best friends forever <3

Dagen började med att Inger från mellanvården kom hit. vI gjorde upp ett matschema över vad jag ska äta, mycket mellanmål och halva portioner. Fick nästan panik när jag kolla på de där schemat, hur ska jag klara av att äta allting? Det känns som om jag inte kommer få göra nått annat än att äta. Men det blir nått att kämpa med , och målet är att klara det.
Hon tyckte inte att jag skulle följa med skolan till stockholm om en vecka, för det blir för mycket att gå och för lite mat. Kan förstå tanken, men det är verkligen tråkigt så mycket jag hade sett fram emot de :(

När hon hade åkt iväg så skjutsade morfar mig till skolan för jag skulle hämta lite att plugga på och hälsa på Joel och mina vänner. Vart verkligen glad av att se dom igen, man vill verkligen kunna leva som dom oxå. Jag menar , kunna äta vad som helst utan att tänka på allt innehåll och känna att man måste förbränna de igen. Det är verkligen orättvis att bara vissa ska få dom här problemen.

Jag vet inte vad som har hänt mellan oss , och var vi har varandra längre. Men du har mycket med dina problem och jag med mina och de gör livet svårare. Du har alltid vart som en syster för mig, och innest inne är du en underbar person som vill alla gott.
Alla minnen vi har är oförglömliga , och jag älskar dig min bästa vän <3

               


Vitamin C- Graduation song (Friends forever)

Magsjuka

Anledningen till att jag inte har bloggat är att jag inte orkat.
Får väl ta allting från början , vad som hänt sen senast.

i Lördags packade vi i saker i Malsmlätt , och när vi var hemma igen så kom Joel och skulle sova över här eftersom vi inte hade träffats nånting på lovet. På kvällen gick vi en långpromenad med Matilda men efter det tog vi det lugnt och tänkte se flickan som lekte med elden. Men jag vaknade mitt i filmen, väldigt illamående och hade magsmärtor och frös. Hoppades naturligtsvis att det skulle gå över, men de blev snarare värre och jag spydde med jämna mellanrum hela natten.

På söndagmorgonen var jag så svag att jag knappt kunde göra någonting själv och då fick vi åka in till sjukhuset.
Bilfärden dit var verkligen jättejobbig , hade en hink med mig och spydde hela tiden. Magen måste verkligen ha blivit helt tom då.
Jag fick ta blodprover och dom gjorde olika undersökningar på US, men det tydde bara på vanlig maginfluensa.
Men när jag skulle gå på toa så tuppade jag av helt, de var som om allt blev svart och helt plöstligt hade jag massa läkare omkring mig och låg i en säng och spydde. Det var en sån läskig känsla.
Blev inlagd på BAVA natten mellan söndagen och måndagen och då var jag verkligen helt slut och fick dropp.

I måndags fick jag komma hem men sov i stort sett hela tiden, det var knappt så jag orkade duscha.
Fick komma till BUP på läkarkontroll idag, och kroppen verkar återhämta sig bra efter magsjukan.
Dock känns det lite meningslöst att jag hade kämpat så mycket med vikten innan jag blev sjuk , så rasar jag ner sen igen. Men det ända jag kan göra nu är att kämpa och hoppas på det bästa.
Får inte komma tillbaka till skolan förrän på måndag igen , men Joel är gullig och ska hämta lite uppgifter till mig imorgon så jag får nått gjort.

Förresten har jag fått sommarjobb på ett ålderdomshem här i närheten, inte bästa men det är iaf bättre än inget :)
                             

The body said stop

Mammsen jag och min broder åkte och hämta farmor och farfar och tog med dom till deras gamla lägenhet idag. Det är så mycket saker att rense där, jag fick packa i massa porslin och la kastruller och andra köksredskap i en säck som joel ska få när han flyttar.
Men det tog ganska mycket energi att hålla på där ett tag, tillslut vart jag helt utmattad. Av någon konstig anledning vart jag illamående på hemvägen. Ansiktet vart blekt och jag bara väntade på att kräkas. Det är verkligen läskigt när de blir så, fast jag vet ju att de är kroppens sätt o säga ifrån på.
Jag har insett att det faktiskt lönar sig att gå upp i vikt, skiter jag i de nu låter jag sjukdomen styra. Lyckas jag kämpa så bra att jag går upp lite kommer min kroppsuppfattning förhoppningvis ändras. Det kommer verkligen bli skitsvårt för ana är starkare än man kan tänka sig. Men det är fan värt de.
När jag har gått upp i vikt kan jag dessutom gymma och göra om fettet till muskler. Antingen väljer man och bli frisk , eller att forsätta med den här dieten och riskera livet.
Men nu blir det att krypa ner i säng , för älskling kommer imorgon och stannar hela helgen och då vill jag va pigg.

                                                                                     Godnatt <3
                      
                            

                          

Dunkla rum - Lars Winnerbäck


No courage

Min mage skriker efter mat men någonting säger emot.
Jag vill ju äta egentligen , men man går upp i vikt av mat så jag kan inte.
När jag har ätit skäller ana på mig. Mat är ju förbjudet. Jag som inte vill bli tjock , varför äter jag?
Ett misslyckat äckligt fetto som försöker bli "frisk" är vad jag är.
Att äta känns som att göra något helt olagligt.


Coffee Diet

                           
                                                               Mums på bilden! :)
                                                 
Var på möte med mellanvården idag, gick faktiskt ganska bra. Vi bestämde att dom skulle vara med på lunchen i skolan vissa dagar och "stötta". Det jobbiga är att jag inte riktigt vet hur jag ska förklara för mina vänner att dom kommer. Känner mig så himla speciell när jag måste ha med vården i min vardag för att klara av den. Vad ska andra tycka egentligen?
Fick oxå reda på att min sköterska ska sluta, vilket är väldigt synd eftersom jag har lätt att öppna mig för henne.
Men tanken är väl att jag inte ska gå lika mycket till ätstörningskliniken nu när mellanvården blir inkopplat.
Hade gått upp lite i vikt, vilket är ett steg ifrån att bli inlagd. Men samtidigt känns det verkligen tufft att acceptera en högre vikt. Mamma tvingade med mig till ett cafe på stan , jag beställde paj men tog bara några tuggor och resten fick mamma. Druckit mängder med kaffe idag, jag älskar verkligen den energi man får av de.

                               
                                                    


Mer än bara mat

Idag blir det påskfirande med hela släckten.
För dom andra innebär det god påskmat som dom säkert har sätt fram emot längre , men för mig blir det en helt annan sak. Medans dom njuter av maten kommer jag sitta och kämpa med att få i mig allt och samtidigt försöka vara trevlig för att inte visa all ångest. Ett tag funderade jag faktiskt på att skita i att hänga med , säga att jag mår dåligt eller nånting. Men det är ana som vill att jag ska stanna hemma, egentligen vill jag ju hänga med och träffa släckten och alla småkusiner.
Egentligen är det konstigt att man nästan alltid måste äta när man träffas, och går man på stan innebär det nästan alltid att man fikar.
Dom här tankarna gör mig verkligen galen.

                              





Det här är en blogg om min kamp mot anorexi. Min tanke är absolut inte att få folk att äta mindre, snarare ge folk en insikt i hur det är att leva med ätstörningar. Det är fritt fram att kommentera. Min profilbild

Sandra

RSS 2.0