zerokampen

Jag känner mig verkligen inget motiverad till att gå till skolan nu. Vi hade livsmedelskunskap hela förmiddagen , och den känns minst sagt helt onödig att ens vara med på. Man kan nästan säga att det är världskrig i klassen oxå, vi är som två gäng som verkligen hatar varandra och det är minst sagt jobbigt. Kan bara säga att jag trivs med dom jag är med. Vi trivs tillsammans o respekterar verkligen varandra för dom vi är.
Var på kvällsskolan tillsammans med Sara och Victor idag oxå , jag känner mig verkligen duktig! Imorgon får jag en lång sovmorgon eftersom jag slipper svenskan , men måste äta lunch i skolan iaf så blir väl o åka dit vid 11-tiden ungefär.
Kanske blir att ringa vetrinären imorgon oxå, eftersom Snuttis har som ett slags väck i pälsen på huvudet och beter sig konstigt. Hoppas verkligen de inte är något farligt. För inget ska få hända henne.

Det känns som jag borde skämmas för allt jag får i mig, men jag försöker övertala den där dumma rösten att de är falskt. Allt jag vill är att kunna må bra och vara nöjd över mig själv trots allt. Jag får verkligen inte falla tillbaks trots att jag går upp i vikt. Snälla låt de jobbiga vända nu.



jag älskar verkligen er båda lika mycket, o låt mig inte förlora dig oxå nu Snuttis...<3

Hade nationella prov i engelska hela förmiddagen , vilket gick helt åt skogen. Men jag läser upp mitt engelskabetyg på kvällsskolan och kommer troligen klara ämnet ändå. Det är en riktig fördel eftersom jag då slipper läsa matte svenska och engelska när jag börjar på birgitta nästa läsår.
Det ska bli riktigt skönt att börja om på nytt, och min önskan är att kunna äta tillsammans med dom andra.
Kommer verkligen sakna mina kompisar, men klassen är långt ifrån den bästa eftersom endel inte vill annat än o bråka.
Var på bup efter skolan , och dom tycker verkligen det går åt rätt håll nu. Behåller jag den här starka viljan jag har kommer jag förhoppningvis klara av att bli frisk. Men det är verkligen på tiden att de blir en förbättring nu , för jag är så jävla trött på att leva med den här ångesten och de anpassade livet som skulle kunna bli nått mycket bättre och roligare om jag kunde äta normalt.
Men nu blir det att ta en varm dusch och plugga lite livsmedelskunskap, bloggar väl mer imorgon. :)


bild från valborg

Mat äcklar mig otroligt mycket och jag blir besviken på mig själv varje gång jag äter. Men efter den där gången jag var sjuk för inte så länge sen har jag fått en klarare bild av att kroppen inte orkar leva utan mat.
Jag minns så väl när jag låg i sängen och spydde mängder rakt framför Joels ögon och hur min familj fick hjälpa mig att stå på fötterna och jag tillslut vart inlagd en natt på bava. Jag var så jävla rädd att bli inlagd på bup pga att jag sjönk så mycket i vikt. Men det gav mig en ordentlig tankeställning och viljan att bli frisk blev större.
Efter det har jag fått en stor stöttning av mellanvården , och de har blivit som en vana för mig att äta i skolan igen. Jag vill kunna hitta på saker med mina vänner, kunna känna mig nöjd över mig själv och känna att jag är lycklig. Men jag är så jävla rädd att tappa motivation när siffrorna på vågen blir högre o högre. Vågar jag verkligen gå hela vägen fram den här gången?

I have a wonderful boyfriend.
A family that really cares about me.
The world's best friends.
A life that actually could be pretty good.
But when I see myself in the mirror, the tears flowing down.
When I say eat your brain away
Somewhere in there is someone to do that I will be prevented from living my life.
It feels like a crime to eat, and it is really sick.
It hurts the whole heart and whole body shakes.
Will I ever be able to live a normal life?

Sara och jag fixade i butiken hela dagen , tiden gick faktiskt ganska fort. Vi plockade upp massor av varor och städade lite.
Inger tyckte att det gick bättre på lunchen idag än igår, vilket är bra. Men när någon säger så känns det som jag har ätit alldeles för mycket och det känns verkligen inte okej. 
Efter skolan åkte jag hem och tog en promenad med Matilda. Hon är så himla lätt att prata med och förstår verkligen på ett sätt som ingen annan gör.
Men snart ska jag ta och plugga lite igen, eller iaf försöka.
Förresten så ska jag på öppet hus på yrkesgymnasiet på torsdag , där har dom ett omvårdnadsprogram med inriktning mot undersköterska som jag fastna lite för. Det känns faktiskt bättre att börja om på nytt nästa läsår, jag har ingen större lust och ägna hela sommarlovet åt att läsa upp massor ig och gå en utbildning som egentligen inte känns rätt i tre år. Vi får väl se hur det blir med den saken.

Vad tycker ni om min nya bloggdesign förresten ? :)


                             
                            jag hittade en gammal bild som joel tagit på oss , haha knasboll..<3

Idag var jag i skolan för första gången på över två veckor. Fick hur mycket uppgifter som helst och alla papper ger mig panik eftersom jag har väldigt svårt o koncentrera mig när jag ska plugga och har dessutom väldigt svårt för mig. Men fick faktiskt ett erbjudande om kvällsskola , och både jag och Sara är lite inne på att börja där.
Åsa och Inger från mellanvården kom till skolan idag oxå , först hade vi möte med skolsköterskan och min mentor. Sen visa vi runt dom i skolan och sist men inte minst va jag tvungen att äta.
Fick gå och hämta maten själv i matsalen, dom såg det väl som nån slags övning. Men det var så jävla pinsamt att gå igenom korridoren med en bricka mat, folk kan ju verkligen tro att jag är nått matvrak.
När dom satt och åt mig försökte jag öppna mig och berätta hur jag kände, men det är så svårt o veta vad man ska säga när man har så mycket tankar. Tänk att de är deras jobb och sitta o äta med mig , det är ju helt sjukt egentligen. Men jag är så handikappad att jag inte klarar de själv. Man kan verkligen snacka om att jag var nervös, fast de är inget ovanligt att jag blir de när de gäller mat.. Va ska folk tro om mig egentligen ?

                                     
                                     ibland vill jag bara bli omhållen utan att behöva säga någonting

                       

I Lördags kom Joel hit och vi gick på picknick. Det var riktigt mysigt att sitta där i skogen och kolla ut över gatorna och bara sitta och prata. På kvällen såg vi Millenium filmerna och myste tills vi somnade.
Idag har jag i stort sett inte gjort nånting. Försökt att plugga lite och sitter och snackar med trevliga människor på msn nu. Lägger in en bild på våran lilla matsäck vi hade med på fikan. Jag vet att jag har lovat att sluta dricka zero, men unna sig gör alla ibland. Resten är Joels , och han vart riktigt mätt vill jag säga. :)


Det är sjukt att man kan älska någon så mycket som jag älskar dig. Att man verkligen känner att man vill dela hela livet tillsammans med en person. Men du är verkligen det bästa som har hänt mig, utan dig vore jag ingenting. Vi har vart tillsammans i snart två år, men jag slutar aldrig överraskas av dig Din glädje får mig att må bra. Du är helt unik älskling <3

Mammsen jag och min broder åkte och hämta farmor och farfar och tog med dom till deras gamla lägenhet idag. Det är så mycket saker att rense där, jag fick packa i massa porslin och la kastruller och andra köksredskap i en säck som joel ska få när han flyttar.
Men det tog ganska mycket energi att hålla på där ett tag, tillslut vart jag helt utmattad. Av någon konstig anledning vart jag illamående på hemvägen. Ansiktet vart blekt och jag bara väntade på att kräkas. Det är verkligen läskigt när de blir så, fast jag vet ju att de är kroppens sätt o säga ifrån på.
Jag har insett att det faktiskt lönar sig att gå upp i vikt, skiter jag i de nu låter jag sjukdomen styra. Lyckas jag kämpa så bra att jag går upp lite kommer min kroppsuppfattning förhoppningvis ändras. Det kommer verkligen bli skitsvårt för ana är starkare än man kan tänka sig. Men det är fan värt de.
När jag har gått upp i vikt kan jag dessutom gymma och göra om fettet till muskler. Antingen väljer man och bli frisk , eller att forsätta med den här dieten och riskera livet.
Men nu blir det att krypa ner i säng , för älskling kommer imorgon och stannar hela helgen och då vill jag va pigg.

                                                                                     Godnatt <3
                      
                            

                          

Dunkla rum - Lars Winnerbäck

                           
                                                               Mums på bilden! :)
                                                 
Var på möte med mellanvården idag, gick faktiskt ganska bra. Vi bestämde att dom skulle vara med på lunchen i skolan vissa dagar och "stötta". Det jobbiga är att jag inte riktigt vet hur jag ska förklara för mina vänner att dom kommer. Känner mig så himla speciell när jag måste ha med vården i min vardag för att klara av den. Vad ska andra tycka egentligen?
Fick oxå reda på att min sköterska ska sluta, vilket är väldigt synd eftersom jag har lätt att öppna mig för henne.
Men tanken är väl att jag inte ska gå lika mycket till ätstörningskliniken nu när mellanvården blir inkopplat.
Hade gått upp lite i vikt, vilket är ett steg ifrån att bli inlagd. Men samtidigt känns det verkligen tufft att acceptera en högre vikt. Mamma tvingade med mig till ett cafe på stan , jag beställde paj men tog bara några tuggor och resten fick mamma. Druckit mängder med kaffe idag, jag älskar verkligen den energi man får av de.

                               
                                                    

    
            

Jag vill önska alla läsare en riktig glad påsk genom att lägga in denna söta påskbild. Hur firar ni påsken ?
Har faktiskt inga planer för idag, trodligen blir det att gå ut eftersom vädret är så fint och det ska man verkligen ta vara på. Solen ger mig faktiskt mer energi och det är väl ganska naturligt att man blir gladare än när den tråkiga vintern är här.
Det blev en lång kvällspromenad med Matilda igår, ett riktigt bra avslut på dagen. Men tiden går så fort när man är ute och går. Har inte så mycket mer att skriva nu, jag bloggar mer ikväll antar jag. Men ni får ha en bra dag så länge :)

                                                               Mysan
Idag är det tre månader sen du lämnade mig och saknaden till dig går inte att beskriva.
Det känns fortfarande konstigt att inte se dig springa i ditt hjul på kvällarna med den glädje som bara du hade.
Jag kommer nog aldrig riktigt förstå att du är helt borta, de ända jag kan göra är att vänja mig vid att du är borta.
Hoppas du har det bra där upp i himlen någonstans i Nangiala. Här på jorden är du saknad ,din vita päls ditt underbara leende.
Jag älskar dig min ängel <3


                               

Blev att åka till mormor och morfar idag vilket innebar att dom tvinga i mig mat.
Dom såg hur mycket jag kämpade med att få i mig de, ändå forsatte dom bara tjata. Jag skulle gärna vilja kunna äta mer, men en röst inom mig säger emot. Hon förbjuder mig från all mat och ger mig dåligt samvete och panik när jag inte lyder henne. Det känns inte som jag har någon kontroll längre, fyfan vad jag känner mig äcklig ibland. Jag är inte värd att äta.

Men trots all ångest så var de ändå lite mysigt när vi åkte ner till deras kollonistuga och solen lyste över stångån.
Där känner man verkligen att man kan slappna av, ingen press (utom maten..) Men nu cirkulerar hela mitt liv runt mat, dom andra tankarna blir mindre. Ska det verkligen få vara så?!

                     
                               
                                               

Följde med pappa till farmor och farfars lägenhet idag. Dom ska flytta till åldershem i helgen och eftersom dom inte är pigga så måste vi rensa osv.
Livet är så orättvist även när man blir gammal, endel är pigga och krya och endel drabbas av dementsjukdomar och blir snurriga av olika anledningar. Jag har funderar på hur det är att ha hela livet bakom sig, jag menar, det ända som väntar är graven för människan lever inte hur länge som helst.
Visserligen har dom gamla mycket minnen, dom har upplevt mycket som inte vi fått uppleva. Själv vill jag inte bli gammal, men självklart vill jag leva ett långt och bra liv.
Fick precis reda på att en släckting till mig har fått en tumör i magen, så sjukt tragiskt. Känner inte honom så bra, men hoppas verkligen han blir frisk.

Just nu försöker jag verkligen äta för att slippa bli inlagd, men jag vet att jag kommer falla tillbaka när jag ser siffrorna på vågen. Jag kanske inte är tillräckligt stark för att ta mig ur de här än, även om jag av någon anledning får för mig att jag ska lyckas ibland.
                                                  

Farmor
Det är lika jobbigt att träffa dig varje gång nu. När du inte ens trodde på mig när jag berätta hur gammal jag var idag så kunde jag knappt hålla tårarna. Att en person kan förändras så mycket och sakta bli mer och mer dement är så sorgligt. Du har alltid betytt mycket för mig, kommer alltid att göra. Men jag vet inte vad jag ska göra längre , vill bara kunna hjälpa dig så du blir frisk fast jag vet att det aldrig kommer gå. Du är den bästa farmor som finns, du har alltid funnits där för mig och vi har pratat i telefon mycket, jag o fredrik fick komma o sova hos er när vi va små. Du va världens snällaste person, du vill ingen illa. Men ändå så drabbas du av det här , alla i familjen är ledsna ingen fattar väl knappt att de är sant. Att du aldrig kommer bli bra igen. Farmor , jag saknar ditt riktiga jag.