Motivation
Mat äcklar mig otroligt mycket och jag blir besviken på mig själv varje gång jag äter. Men efter den där gången jag var sjuk för inte så länge sen har jag fått en klarare bild av att kroppen inte orkar leva utan mat.
Jag minns så väl när jag låg i sängen och spydde mängder rakt framför Joels ögon och hur min familj fick hjälpa mig att stå på fötterna och jag tillslut vart inlagd en natt på bava. Jag var så jävla rädd att bli inlagd på bup pga att jag sjönk så mycket i vikt. Men det gav mig en ordentlig tankeställning och viljan att bli frisk blev större.
Efter det har jag fått en stor stöttning av mellanvården , och de har blivit som en vana för mig att äta i skolan igen. Jag vill kunna hitta på saker med mina vänner, kunna känna mig nöjd över mig själv och känna att jag är lycklig. Men jag är så jävla rädd att tappa motivation när siffrorna på vågen blir högre o högre. Vågar jag verkligen gå hela vägen fram den här gången?
